Nejmen jag tror jag dör gullighetsdöden. Det är så mycket kärleksdrama i Storas liv. Hon är rätt cool, men killarna runt omkring. Såna ljuvliga dramaqueens. Man SKA INTE skratta och… förlåt, jag vet. Det är bara så fint att de känner så himla mycket. Och SÄGER det.
Fick äran att se en sms:konversation idag.
“Tack Pelle, du har förstört mitt liv”
“Hur kunde du fråga chans före mig? Vill bara springa hem och gråta”
“Grattis till dig då, det finns ingen som är så spesiell som hon”
Åh gudars. Lyxen att få ta del av allt detta på behörigt avstånd. Helt fantastiskt.
januari 19, 2012 kl. 22:55 |
Åååh så sött! JAG DÖÖÖR!
januari 19, 2012 kl. 22:59 |
De är helt knäckta, pojkarna. Så himla skönt att se att det inte är bara är tjejerna som gråter hjärtekrossargråten.
januari 20, 2012 kl. 6:53 |
Gullstrumpor! Så sjukt långt ifrån hur det var för oss i den åldern ju (iaf höll man känslorna hyfsat locked up i Motala i slutet av åttiotalet). Och SMS! Shitti pomfritti vad det måste ha revolutionerat flirtandet. Själv var man ju tvungen att fejsa att någon pappa eller storasyster svarade i telefon om man nu mot all förmodan skulle våga sig på att ringa till Han.