Hälsning från andra sidan

Jobbar på peppen bl.a. och återkommer till dessa. Älskade barnsliga, nördiga Ross och den tyska traineen.

Kan inte värja mig

I köttet sitter kluster av fulheter och fallgropar. ALLT går bara rakt in under, och biter sig fast. Det spelar ingen roll om det är svältsvullna barn, en uppriktigt ljussatt provrumsspegel eller för all del en intervjusituation med uppmaningen om att orera om ensamhet.

Ut i mörkret och regnet. Hela dagen, varje dag.

Jajaa, man är sin egen lyckas smed osv. Det gäller att ta sig i kragen och fylla dagarna med pepp som motvikt. Men tröttheten, latheten? gör att jag backar vid minsta motstånd och låter kalendern ligga uppslagen på köksbordet i dagar. Veckor.

Också lyckopiller?

De där modeerna p-pillren som ska vara bra mot finnar… Diane va? Någon som provat?

*låtsas inte som att den unga friska klassisen kollapsade av en blodpropp nyss och nu sportar Varan-halsband*

Dagens lyckopiller

Klassens sockerböna flexade i linne (svinfebern?) och avslöjade att rakhyveln knappast var utmattad där hemma. Små fina lockar, alldeles urtjusigt. Blev mycket lycklig och svårt avis.

Tobbelito är SJUK. Inte rubbad eller sexigt dregglande sinnesslö utan febrig och hemma (svinfebern?). Här. Där jag är. Gemensam middag och flirtande över pannkakorna. Galet lyxigt.

I pajpen

En finfestoutfit som behöver klubbas, en finfestoutfit som behöver inhandlas, ett tal som behöver skrivas, ett antal ovetande stackars förskolebarn som ska testas, ett dygn i Helsinki som ska njuuutas, en tiosidig hemtenta om förskoleålderns kognitiva utveckling som behövs ägas, ett grupparbete som ska ros i hamn och två läkare som måste huntas down och tas omhand.

Antal fria timmar denna vecka = 4,5.

One night in Paris

så dajnade vi på ett uramysigt ställe. Svintrevlig personal, prisvärt (obs! sant), och ljuvligt krubb. Jag slafsade bland annat runt med en underbar boef bourgignon + gnocchi. Skulle så innerligt vilja långkoka mig ur middagstristessen så om du har något bra recept så hand it over. Är du rar.

”Jag måste ha lite roligt varje dag”

mumlar jag för mig själv när jag letar skatter i ungens gamla godispåse.

Och varför måste jag ha det? Varför är jag så pinsamt omogen att jag inte kan leva en vanlig svennemorsas liv utan att sucka när jag torkar taket rent från mjölk, det är ju det här jag gör varenda dag. Hur kan man uppleva tvätt och städ som ”trista inslag” och inte ett vanligt vuxenlivs core business?

Jag blir besviken när julen är brunblöt och jag blir lika förvånad varje gång det är dags att dammsuga. Trots att just detta åbäke till sugmaskin åkt fram 2-3 ggr veckan i tio års tid! Det finns inte en tillstymmelse till habituering av tråkigheter och när tv:n är svart och boken på plats är det så sjuuukt synd om mig som glömde köpa kexchoklad. ALLA ANDRA har säkert massor av kexchokladar osv.

Jag drömmer om Puerto Escondido på nätterna. Om Lovina, Phi Phi, Kuching på dagarna.

Måste sluta lura mig själv. Vill örfila upp den fräkniga augustitappningen av mig som torkade bröna torra och ”längtade såå” till HÖSTEN. September okej, men resten av lervällingsmånaderna kan dra.

Jag kan ta mörkret. Fulheten. T.o.m. kylan som får mig att huttra dagarna igenom trots fårskinn och ylle. Men tröttheten. Åh gode gud, rädda mig från den här söndermalande segheten som äger mig från arla morgon till sen, likväl som tidig, kväll. Även om jag scorat åtta timmar vågrätt så stretar jag upp sugen på två till. Vid 19-tiden är jag svart under ögonen som i sin tur är röda, torra, liksom slokande.

På turné. Lämnade ögonbrynen hemma

Ju tu luk sejm, velli hensam

Flådig final i Ao Nang

Drömmer om att slippa kolla termometern för en vecka eller två. Bara stå i solen, kisa. Turkost, vitt, grönt, cerise. Låta fötterna bli sandmjuka och konstant ljumma dag som natt. Känna hur varenda knuta mjukas upp och energin sticks lite på huden.

Nu? Havregrynsgröt, pölsa, lera, tuggummi, cement.

Hor-monerna

Förutom den där ljuvliga lilla korvvarelsen så lämnade graviditeten+evighetsamningen tre extremt störande presenter efter sig.

1) Hyn. Jag ska inte ta det igen.
2) För första gången i mitt liv kan jag lukta svett. TROTS deo. En sniff i armhålan vid tretiden är inte helt angenämt. Ick.
3) Naglarna växer helt galet fort. Jag filar och gnor flera kvällar i veckan men har ändå en konstant air av förortsbrutta kring mig. Ahmen visst, jag ÄR en förortsbrutta i själ och hjärta. Men slipper helst att vara identiskt kittad med JAKAN KICKERS som de kallade sig.

Vad är detta? Har jag glömt att jag medverkar i ett könsbytesprojekt? Är Tåbä informerad? Är det puberteten? Ska jag snart BLOMMA UT i behån och växa från brunhumorn? Eller kommer frallan ha jobbigt rätt när hon vrålar ”klimakteriekossa!” om några månader år?

Om GÅVAN

Åh, det är så bra att någon ryter ifrån. Så jävla välbehövligt för en halvpryd mossa som jag, som får lite lätt andnöd vid tanken på att dottern…åh gode gud… kommer att HA ETT SEXLIV. Inom de närmaste femtio åren.

För jag hoppas ju egentligen att min egen tonåriga inställning till nuppande kommer att gå i arv till henne. Att ett ligg är ett ligg, som med ömsesidig lust, vilja och ett någorlunda skillat handlag kan bli en alldeles fantastisk grej men aldrig efterkonstrueras till ”ett sviket löfte” eller misstag. Och om man aldrig spreddar för att muta någon, göra någon till lags eller helt enkelt inte törs säga nej utan bara fokar på sexet och dess egenvärde så är riskerna små att det går åt fanders.

Men det gäller ju att komma ihåg det och INTE tuta i henne att en hormonstinn tonårsbrutta är att likställa med en förståndshandikappad med den heliga graalen i brallan.